Raskens

Romanen Raskens räknas som Vilhelm Mobergs debut även om han skrivit romaner och berättelser tidigare. Den utkom den 1 oktober 1927.

Den 1 oktober 2008 hade vi premiär på vår version av Raskens. Eftersom berättelsen bara visats på TV var det dags att spela den som pjäs.

Raskens har undertiteln "En soldatfamiljs historia", vilket visar att det är den indelte soldatens liv i hemsocknen som står i centrum och inte knektlivet.

Ord på Raskens tid

I Wilhelm Mobergs roman Raskens finns det många ord som vi inte använder i dag. Här är några av de orden förklarade.

backstuga = en liten, enkel stuga belägen på annans mark och utan jordbruksmark

bråne = svedjeland som växt igen

davramålet = andra frukosten på sommaren

durade av = somnade

däka = flicka (blekingska)

fjärdingsgård = en fjärdedels gård, vilket uppstår vid arvsskifte

få koller = få fnatt, få spel

hocken = vilken, vem

indelt soldat = en soldat som finansierades av rotens bönder

katekes = lärobok för undervisning i kristen tro

livstycke = tättsittande linne/dräktliv som täcker bålen, ofta med strumpeband, del av klädedräkten sedan medeltiden - och underplagg för barn fram till 1940-talet.
Seden att bära livstycket synligt, d.v.s. man skymtade de dekorerade kanterna i urringningen, övertogs av allmogen på 1650-talet, även då man bar folkdräkt.

lycka = enstaka inhägnad åkerlapp

mad = äng

madhus = ängslada

merafton = oftast en måltid på sen eftermiddag

rote = roten bestod av 6-10 man under befäl av en rotemästare. Fyra rotar bildade ett korpralskap.
1682 införde Karl XI generalindelningsverket och det ständiga knektehållet. Detta innebar att landet delades in i små administrativa områden som alla skulle ha minst en knekt. De gårdar som ingick i området tvingades att förse och underhålla en soldat för den indelta armén med ett soldattorp. Invånarna i gårdarna kom att kallas rotebönder eller rotehållare och personen som tog hand om soldattorpet kallades rotemästare.

skogssnuvan = en kvinnlig skogsvätte som också går under namnet skogsråt. Skogssnuvan är dock den vanliga benämningen i Värend. Hon råder över villebrådet i skogen, varför jägarna måste hålla sig väl med henne.

skäppa = ett gammalt spannmålsmått

slya = mjukt spö, vidja, ris (dialektord)

smörlycka = det ansågs man behöva för att kärna bra smör

spörja = fråga (ålderdomligt)

strykare = luffare

stut = en oxe som är yngre än två år

tebu = tillbud, erbjudande

tya = orka

äring = ett ålderdomligt ord som kort och gott kan sägas betyda ”årsväxt”

Mons funderingar

Romanen Raskens räknas som Vilhelm Mobergs debut även om han skrivit romaner och berättelser tidigare. Den utkom den 1 oktober 1927.

Raskens har undertiteln En soldatfamiljs historia, vilket visar att det är den indelte soldatens liv i hemsocknen som står i centrum och inte knektlivet.

Moberg använde ofta självupplevt material och han har klargjort att han i Raskens tecknat sin egen barndomsmiljö men att den ej får uppfattas som rent självbiografisk.

Vilhelms egen mor hette Ida och hade en mycket stark gudstro.

Han far var soldat vid Konga kompani med nummer 132.

I den version som Moberg först lämnade till förlaget ingick en epilog där Karl den nionde återvänder till torpet långt senare. Förlaget ville ta bort den och även stryka Idas möte med Lill-Anna. De tyckte att romanen skulle sluta med att Rasken dör med Idas hand i sin. Moberg strök epilogen men behöll Idas försoning med Nergårds-Anna.
Det fanns även en epilog som handlar om Idas öde efter Raskens bortgång men den tog han bort redan innan han lämnade in manuskriptet.

Vilhelm var fjärde barnet i en syskonkull på sju barn. Två av bröderna dog som spädbarn och den åtta år äldre älsklingsbrodern dog av sockersjuka.

Det är sällan man i Mobergs figurer finner någon gestaltad självrannsakan, men i Oskar verkar Moberg ha renodlat och uppförstorat ett drag i sin egen karaktär, revanschbegäret, oförmågan att låta udda var jämt.

Är det troligt att bondsonen Oskar Eliasson satt och drack meraftonskaffe med pigan Ida?

Jag vill svara ja på den frågan efter att ha läst "Berättelser ur min levnad" där Vilhelm Moberg skriver:

"..i denna fattiga del av det fattiga Småland existerade det näppeligen någon ekonomisk klasskillnad i egentlig mening. Det är en företeelse som framträder skarpare i rikare jordbruksbygder med storbruk och stora gårdar. Här var någon klasskillnad i varje fall icke märkbar i umgänget. Bonden och drängen var av samma stam, åt samma mat vid samma bord, förrättade sida vid sida samma arbete, hängav sig åt samma förlustelser under fritiden och träffades som jämlika gäster på bröllop och begravningar och alla tillställningar. Allt detta skänkte en känsla av jämlikhet, även om bonden var förmögen och drängen blott ägde kläderna på kroppen."

Lästips

"Berättaren Vilhelm Moberg"
av Gunnar Eidevall 1976

"Berättelser ur min levnad"
av Vilhelm Moberg 1968

"Den unge Vilhelm Moberg"
av Magnus von Platen 1978

"Vilhelm Moberg"
av Philip Holmes 2001

"Ett besök på stadsbiblioteket gav mycket bakgrundsfakta om livet på slutet av 1800-talet. Det kändes mäktigt att få gestalta dessa människor."

Mons