Raskens
Romanen Raskens räknas som Vilhelm Mobergs debut även om han skrivit romaner och berättelser tidigare. Den utkom den 1 oktober 1927.
Den 1 oktober 2008 hade vi premiär på vår version av Raskens. Eftersom berättelsen bara visats på TV var det dags att spela den som pjäs.
Raskens har undertiteln "En soldatfamiljs historia", vilket visar att det är den indelte soldatens liv i hemsocknen som står i centrum och inte knektlivet.
Ord på Raskens tid
I Wilhelm Mobergs roman Raskens finns det många ord som vi inte använder i dag. Här är några av de orden förklarade.
backstuga = en liten, enkel stuga belägen på annans mark och utan jordbruksmark
bråne = svedjeland som växt igen
davramålet = andra frukosten på sommaren
durade av = somnade
däka = flicka (blekingska)
fjärdingsgård = en fjärdedels gård, vilket uppstår vid arvsskifte
få koller = få fnatt, få spel
hocken = vilken, vem
indelt soldat = en soldat som finansierades av rotens bönder
katekes = lärobok för undervisning i kristen tro
livstycke = tättsittande linne/dräktliv som täcker bålen, ofta med strumpeband, del av klädedräkten sedan medeltiden - och underplagg för barn fram till 1940-talet.
Seden att bära livstycket synligt, d.v.s. man skymtade de dekorerade kanterna i urringningen, övertogs av allmogen på 1650-talet, även då man bar folkdräkt.
lycka = enstaka inhägnad åkerlapp
mad = äng
madhus = ängslada
merafton = oftast en måltid på sen eftermiddag
rote = roten bestod av 6-10 man under befäl av en rotemästare. Fyra rotar bildade ett korpralskap.
1682 införde Karl XI generalindelningsverket och det ständiga knektehållet. Detta innebar att landet delades in i små administrativa områden som alla skulle ha minst en knekt. De gårdar som ingick i området tvingades att förse och underhålla en soldat för den indelta armén med ett soldattorp. Invånarna i gårdarna kom att kallas rotebönder eller rotehållare och personen som tog hand om soldattorpet kallades rotemästare.
skogssnuvan = en kvinnlig skogsvätte som också går under namnet skogsråt. Skogssnuvan är dock den vanliga benämningen i Värend. Hon råder över villebrådet i skogen, varför jägarna måste hålla sig väl med henne.
skäppa = ett gammalt spannmålsmått
slya = mjukt spö, vidja, ris (dialektord)
smörlycka = det ansågs man behöva för att kärna bra smör
spörja = fråga (ålderdomligt)
strykare = luffare
stut = en oxe som är yngre än två år
tebu = tillbud, erbjudande
tya = orka
äring = ett ålderdomligt ord som kort och gott kan sägas betyda ”årsväxt”