Mycket väsen för ingenting…

Från början kändes det ungefär så.
Att det här blir ingenting.
Det var stillsamt i inboxen dit anmälan skulle skickas.
Men så, som en vacker regnbåge efter regn, kom strömmen av teatersugna och slutligen var vi sexton vulkanare som styrde kosan mot Vadstena och Shakespearefabriken lördagen den 9 juli.
Och det var ingen bortkastad tid.

Vi hittade en charmig restaurang i lilla Hästholmen där vi intog lunch. Vackert väder och vi kunde sitta ute och njuta av den vackra utsikten ut mot Vättern. Flera av oss tog sedan en glass i en kiosk utanför som skröt med att man hade ”Sveriges godaste glass” Jag frågade Ingrid om det verkligen var Sveriges godaste och då sa hon: ”Ja, det stod ju det på skylten”

Shakespeares ande har svävat över Vadstena i många år.  I över tjugo år på Gräsgården på det gamla klosterområdet spelades Williams pjäser, men sedan några år har man flyttat verksamheten till en gammal foderfabrik mitt ute på en åker,  och följaktligen döpt om sin teater till Shakespearefabriken.
Och den förflyttningen var inte till nackdel. Gräsgårdens utomhuscharm med klosterväggen som kuliss har bytts till en sluten teatersalong, där man behållt olika nivåer på golven i foderfabriken som man utnyttjar i spelet, det är ingen hemlighet att man spelar i en industrilokal.
Pjäsen, som är en av Shakespeares komedier, spelades med full intensitet, inga döda punkter. Alla möjligheter till bus och blinkningar till oss i publiken har tagits tillvara och det skrattades mycket. Kort sagt: En mycket underhållande teaterupplevelse.

Då det var ett härligt sommarväder, kunde vi inta kaffe och kaka i pausen vid ståbord på planen utanför entrén.
Gräsgården ligger ju mitt i Vadstena, så att teaterpubliken bekvämt kan gå dit, men den här spellokalen ligger ju som sag på en åker en bit utanför. Det hade man löst på ett roligt sätt, ett Tuff-Tuff-Tåg tog publik från Vadstena innan föreställning, och körde tillbaka efteråt. Men vi åkte ju inte med det tåget.

Innan vi satte oss i bilarna för en hemfärd, ledsagade av en magiskt vacker solnedgång, kom vi överens om att det här skulle kunna bli en återkommande sommartradition i Vulkanteatern.
Stefan Lillieberg